Veronicas Tankar.

Nu jävlar ska det stjärtlappåkas på dundret, afterskias på björnis, basta/bubbelpoolas hos Tony och slutligen husgungas på Nex!

Yiiiiihaw! Nu kör vi All in!

På torsdag ska jag på finmiddag med klasskamraterna. Vi ska käka plankstek hemma hos Anna. :) Och spela spel. Med Andra Ord är ju bland det roligaste jag någonsin spelat! Alla blir så entusiastiska och Milo börjar varje mening med ett "Jaha..." :D

På fredag ska det färgas hår och drickas en skvätt vin med min vapendragare Anna. Inte samma Anna som vi ska på middag hos, utan en annan. Det kommer nog bli hemskt fnissigt. :)

På lördag blir det after-ski (kanske), bastu, bubbel pool och hela huset gungar med lite glatt folk.

Nästa fredag är det dags att pysa till Piteå och bli tatuerad! Weeee, jag längtar så jag håller på att dö. Jag vill bara att tiden ska rusa förbi.

Det är ju så himla skönt att ha saker att se fram emot, och nu är det mycket sådant.
Allt går som lite lättare då.

Du sträcker ut din hand
Precis utom räckhåll för min
Fingrarna nuddar nästan vid varnadra
Men orden lägger krokben och
Jag snavar
Faller över min egen iver att nå din hand
Att nå dig
Du drar tillbaka.

En magnetisk känsla
Som alltid funnits där
Som tillsammans med orden
Slänger mig helt ur balans
Får mig att snubbla igen
När jag försöker nå din hand
Nå dig
Snälla, dra inte tillbaka.

Om ett tag bär det iväg till stallet. Det är underligt det där, när jag kommer till stallet så är det oftast som att alla mina problem och funderingar upphör att existera. Dom finns bara inte längre, doften av hö och häst tar över i sinnet och ett lugn sprids i kroppen.
Hästar är balsam för själen.
Idag tänkte jag vara riktigt djärv och rida barbacka. Har aldrig gjort det på Mephisto, men att döma av Mephistos kroppsform borde det vara som att sitta i en fåtölj. Får väl bara se vad han tycker om den idén... Jag kanske vaknar upp i en sjukhussäng gipsad från topp till tå! Men förhoppningsvis inte. Spännande ska det då hur som helst bli. :)



På väg upp på Dundret i höstas.

"Tänk om"
Sex bokstäver som är så tunga, så förvirrande, så farliga. Det är den frasen som får en att ifrågesätta sina handlingar, och andras. Som sätter tankar i huvudet på en som inte alltid är av det bästa slaget. Som ger upphov till så många funderingar, så många tårar i så många fall.
Tänk om jag inte hade åkt när jag gjorde...
Tänk om han menar si... eller så...
Tänk om jag sagt något annorlunda...
Tänk om jag hade svarat rätt i stället för fel på provet...
Tänk om jag gjort fel val...
Tänk om det alltid kommer att kännas så här...
Ja, jag skulle kunna fortsätta i all evighet. Även fast jag nånstans innerst inne vet med all säkerhet att inget hade blivit annorlunda eller bättre om jag gjort på ett annat sätt. Och det spelar ju ändå ingen roll, för nu är ju allt gjort redan gjort.
Tänk om är förödande när man sitter själv med sina funderingar. Speciellt i kombination med dialoger som utspelats tidiagre som man kanske önskar att man inte hade haft. Speciellt när man saknar. Speciellt när det är tiden som anklagas för att saker blev som dom blev. Tiden, ja det är ju en jävla jävel den med. Jag kan ju inte ringa upp tiden och skälla ut den, eller skrika och vråla och fråga varför...?
Tid och timing. Vissa saker kan man bara inte, får man bara inte, skylla på timing. För det är ingen giltig anledning. Vissa saker kan man inte sätta en tidsram på. Det är inte rättvist.

Ludde.


Snackis.


Snäckan.


Lazy.

Då var det sista dagen i skolan för denna vecka! Helt underbart skönt med lediga fredagar hela våren. :) Plus att jag får åka bil till skolan idag, min gode vän Kimmie plockar upp mig på vägen dit. I like. Hade jag varit tvungen att gå hade jag nog stannat hemma och haft en pyjamas och kaffe dag idag.

Klockan tickar visst på här, måste hoppa i kläderna och göra mig klar för avfärd.

Jag vet att livet kan kännas tungt ibland. Jag har själv brottats med tankar av det mörkaste slaget. Du har haft det jobbigt, utan tvekan. Jobbigare än vad de flesta behöver ha under en hel livstid. Jag vet att allt känns hopplöst. Jag vet att allt bara känns som en börda, och det lättaste sättet att slippa bära den bördan och slippa undan klorna av demonerna som jagar dig dag som natt är att ta bort digsjälv. Jag vet att demonerna är starka, att dom är envisa och inte gärna vill släppa taget dom har över dig. Men du måste tvinga dom på flykt. Du måste vara stark. Du måste hitta det där gyllene ljuset som får dig att vilja fortsätta.
Jag vet att du orkar. Jag vet att du kan hitta styrkan som finns inom dig som kommer att bära fram dig. Jag vet allt det här, för att du måste. Även fast det känns meninglöst just nu så är det inte det. Det finns för mycket skönhet för att du ska få vända ryggen åt livet. Du är stark! Du är bra! Det finns så mycket som du inte ser just nu för att skygglapparna är i vägen. Bara du kan skaka av dig dom tillräckligt länge för att låta skönheten blända dig. Låt dina lungor ta ett djupt andetag och se att allt det där bra, det där som du tror är utom räckhåll, är menat för dig också. Bara du ger det en chans.
Försvinn inte, kära du. Stanna här hos oss och låt oss få glädjas av den du är. Resan tillbaka från mörkret är lång, och bitvis jättesvår, men när du vandrat den färdigt, när du är glad igen, så kommer det att vara värt det. Jag lovar. Jag VET det. Jag har ju själv vandrat den. Stanna här kära du. Stanna här och låt tiden ha sin gång, låt livet skriva klart din berättelse. Den är inte slut än. Lyssna bara efter sången som för dig tillbaka. Även fast den är svag så finns den där, du måste bara lyssna ordentligt.

Kära vännen, kär, kära vännen. Det är inte din tid än. Kom tillbaka från det där mörkret du befinner dig i.
Hör du det?
Det är inte din tid än, min kära vän.

Nästa vecka börjar skolan igen! :) Eller, jag tjuvstartar redan imorn med lite fysik klockan 0800. Som jag längtar till att börja igen. Blir galen av att inte ha nåt att göra om dagarna och bara tänka. Det är livsfarligt! Visserligen är jag i stallet mycket, men man blir inte riktigt lika slut i skallen av det som att plugga kemi/fysik/bilogi/matte massor av timmar om dagen.

Idag ska jag rida med Therese igen. Det snöar ganska friskt men verkar bara vara typ -8 grader och då är det bara att passa på. Äsch, det här med att blogga om vardagsbestyr verkar inte riktigt vara min grej. Får som slut på ord så snabbt...

Pratade med Annica igår kväll. Jäklar vad jag började sakna henne! Så saknar jag Jimmy väldigt mycket också. Jag är en "saknar-periodare"; periodvis så det enda jag gör är saknar. Saknar de döda, saknar de som är långt bort, saknar de som bara inte finns med i min bild nå mer, saknar husdjur, saknar allt möjligt. Jag verkar ha hamnat i en sån period nu. Det enda som hjälper är tid, den där jävla tiden som verkar gå i slow motion när man vill att den ska gå fort; och som verkligen skenar iväg i hysterisk fart när man önskade att den stod still.
Nu önskar jag att den sprang. Jag vet ju att allt kommer att kännas bra med tiden. Nu är det ju inte så att jag mår jättedåligt och tycker att livet är nattsvart och bara gråter och gråter. Långt ifrån faktiskt, men lite ledsen är jag allt. Jag har ju som varit så glad så länge, utan moln på himlen så det blir extra påtagligt nu när jag känner av den där eländiga ledsamheten igen.

Jag har massor av positiva och ljusa saker i mitt liv, och konsten i alla tråkiga situationer är nog att fokusera på allt det man faktiskt har, och inte på det lilla man saknar. Det är svårt ibland, saknad är en så stark känsla, men det ska uppskattnig och tacksamhet också vara. Man måste bara lära sig att hitta skönheten.



Knäppt utanför skolan.

Eller rättare sagt, den delen i mig som var du dog.
Men det var ju ändå du,
ditt namn var ju inristat där.
Så om det var du som dog, 
hur kan det då vara jag som har ont...?

Mephisto.

(Bilderna är fotade och lånade av Veronica Engström som äger denna magnifika häst.)

Ja. Då var det raderat då.

"I'm gonna love you like I've never been hurt before
I'm gonna love you like I'm indestructable
Your love is ultra-magnetic
And it's taking over
This is hardcore
 And I'm indestructible."

Jag längtar tills jag känner så igen.

Han brukar ju aldrig glömma bort mig om kvällarna. Har han dött månne tro? I stället för massa zzzz i skallen så fladdrar tankarna fria och otyglade....

Jag måste fixa ved. Få en lektion i hur man använder min vedeldade ugn så jag inte bränner ner hela kåken. Jag saknar. Snart börjar skolan igen. Är det min husmus som prasslar i skåpet? Varför trivs inte mina blommor här? Jag måste ta fram kyckling från frysen. Vad var det Niklas sa om den där lilla luckan i ugnen? Jag vill tapetsera! Vad är bäst för att ta bort rödvin från mina fina skjorta, ta-bort eller vanish? Jag vill till IKEA. Jag vill ha min nya TV. Undra hur länge mina katter kommer att leva. Undra vilka det är som läser min blogg egentligen. Är alla Amerikanare puckon? Jag tror på parallella universum, innebär det att det finns ett annat jag nånstans som inte tror på parallella universum? Varför finns inget legitimt ämne som heter psykobiologi? Vissa namn verkar påverka hur man är som person. Vad vill du egentligen? Det är länge sen jag inte kunnat sova ordentligt. Jag vill ha lypsyl, mitt är försvunnet. Ett rosa ett vill jag ha. Fan vad jag vill somna. Kanske ska sluta knappra på datorn så går det nog bättre. Ja, så får det bli. Börja skriva dagbok också, för mycket tankar som inte hör hemma på internet. Börja måla igen, ska på pennstället imorn och köpa grejer. Måla mina känslor och tankar. Stänga av dator, just det, så var det.

På senaste tiden har jag tänkt mycket på mina vänner och hur glad jag är att jag har dom. Så här kommer en liten sammanfattning av mina mest roliga och fina, både nya och gamla, vänner. :)

Camilla.
Ja, som det kanske redan är förstått så är hon min klippa. Mer än så behöver jag inte säga här, du har säkert läst inlägget nedanför som handlar ganska mycket om henne.

Annica.
Min älskade, älskade Annica. Guuud som vi hatade varandra innan vi insåg att vi faktiskt hade typ allt gemensamt. Annica kommer alltid att ha en väldigt speciell och stor plats i mitt hjärta, vi kommer att vara vänner tills vi dör. Saknar henne grymt mycket och är superglad att lyckan har gjort entré i hennes liv. Puss på dig kära du!

Therese.
En till väldigt betydelsefull kusin som är som min syster. Vi har galet rålit och galet kaotiskt tillsammans. Kommer alltid att vara vänner. Vad som än händer så finns vi alltid där för varandra, Therese har en permanent plats i mitt liv. Foevah!

Jimmy.
Min finaste och bästaste vän som bor längst bort. Jimmy gör mig alltid glad. ALLTID. We go waaay back och jag skattar mig alltid oerhört lycklig att kunna kalla honom för min vän. När jag känner mig som en dålig människa så påminner jag mig själv att jag är Jimmys vän, och om han gillar mig, då kan jag omöjligen vara en dålig människa! Tack för att du håller mig jordad.

Fredrik & Amelie.
Får självklart dela på en plats eftersom dom bor ihop och alltid kommer att vara tillsammans. Fredrik är min absolut äldsta vän, vi har känt varann i mer än 20 år och jag har alltid kunnat lita på honom. Han är underbar och räknas oftast som en tjejkompis.
Amelie träffade jag genom Fredrik när dom blev ett par, och vi har fan gillat varandra från första stund. Hon är sjukt vettig och min eviga partner in crime.
Ni är galet saknade mina kära vänner!

Anna.
Min nyvunna och galet härliga vapendragare här i nordligaste Sverige! Känner redan ett stort förtroende för henne och vet att vi kommer ha jävligt kul här uppe framöver. Rida runt och jaga skoteråkare, dricka vin och skrämma folk på fester. Bara för att vi är liiiiiite fittigare än alla andra!

Sen finns det ju massor av andra riktigt bra människor som finns i mitt liv på ett eller annat sätt.
Söderut: Marlene, Erika, Magnus och Fredrik och Anna, Karin, Johan (numera bosatt i Skåneland), Jari...
Norröver: Veronica E, Anna K, Niklas J, Per, Johan W och såklart mina klassisar - Marie-Louise, Kimmie, Anna och Sandra. Så finns det ju en hel del andra nya karaktärer här i älskade Gällivare som har smygit sig in i min närvaro, men om dom förtjänar att bli nämnda vid namn, det återstår att se.

Om det är nån som känner sig bortglömd så ta dig gärna friheten att ringa och skälla ut mig! :)

Trött, tröttare, Veronica. Jag är då inte skapad för att lyssna till nån väckarklocka som dikterar när jag måste lämna sängen. Nej usch, tacka vet jag att få vakna i min egen takt och ligga och dra mig länge under täcket. Jag tror det är mycket därför jag inte har någon egen hund - då MÅSTE man ju upp.

Idag ska det ut och ridas med Therese och Zafreño. :)
Det var länge sedan vi var ute på en ridtur, så det ska bli jättemysigt.
Sen måste jag gå och hämta mitt fysik häfte som jag glömt nånstans och sätta igång och plugga lite.
Städning står också på schemat, men så fort jag ska börja med det kommer jag säkert göra en överslagshandling och lägga mig och vila. Eller spela TV-spel. Eller gör nåt helt annat.

Hahahaha!! Jaaa, så sa en hemskt rolig karl igår på festen som jag och Anna hamnade på. Han skrek även efter paj och dansade loss till tonerna av "Do Ya Think I'm Sexy". Herremingud, jag och Anna har skrattat så det har värkt i kroppen idag! Som vanligt hade vi riktigt roligt, vi brukar ju ha det när vi är ute på galej. :)

Har pratat en massa med Camilla dessa dagar, finns ingen bättre än henne att prata med om allt mellan himmel och jord. Är jag ledsen gör hon mig glad. Känner jag mig svag så ger hon mig styrka. Är jag arg så lugnar hon. Är jag förvirrad så hjälper hon mig att reda ut mina tankar. Är jag glad gör hon mig ännu gladare. Kort och gott så är hon den vackraste, starkaste och mest fantastiska människa jag känner. Det kommer hon alltid att vara. Hon har funnits i mitt liv hela tiden, hon har aldrig svikit, ljugit, betett sig illa eller sårat. Henne litar jag blint på med hela mitt liv. Hon förtjänar allt det finaste och vackraste livet har att erbjuda. Hon förtjänar all lycka och all kärlek. Hon har så välfyllt karmakonto så hon kommer nog att få allt det där också. :)

Jag Älskar Dig Camilla. Skulle aldrig överleva på denna jord om du inte var min kusin. Kom ihåg att du är så sjukt bäst av alla. Att jag alltid finns här för dig som du gör för mig. Men kom framförallt ihåg att du är bäst.

Anledningen att jag ringde henne idag var att jag var förbannad. Förbannad på idioter som HELT verkar ha tappat förståndet efter vägen. Förbannad över dumma jävla idéer som implikerar att jag skulle vara barnslig och låg. Förolämpande jävla skitsaker som andra sitter och lurar på och sen finns där inte ens stake nog att svara i telefonen när jag ringer och vill ha en förklaring. Men okej, visst, tro du precis vad faaaan du vill din jävla nöt.

Det fina ibland när nån beter sig som ett riktigt jävla pucko är att man ser dem i ett annat ljus. Ibland verkar det ta ett tag för vissa att visa sina riktiga färger, men då när de väl gör det är det ju så himla mycket lättare att utesluta dem från sitt liv. Visst, det är klart att jag ändå blir ledsen, jag är ju inte gjord av sten precis...
Men ibland är det bättre att bara tillåta sig själv att ha ont ett tag.
Det är okej att låta sig falla till småsmulor för ögonblick.
Det går ju faktiskt över.



Jag och Camilla.

So I don't look back
Still I'm dying with every step I take
But I don't look back

And it hurts with every heartbeat.

Jag vet faktiskt inte. Det beror ju på vem som lämnade vem antar jag... Är det någon som lämnade mig så är svaret självklart Nej. Är det någon som jag lämnade så är svaret Njaa, kanske. Alla har väl mer eller mindre ljusa stunder under livets gång, och har man tur får man ta del av några sådana, även fast det handlar om ljusa stunder från dom där onda sakerna man hänvisar till som före detta pojkvänner.

En före detta till mig sa när han gjorde slut (och här kommer något av en paradox, han lämnade mig men jag anser ändå att han är ganska klok!) att han kommit över sin före detta tjej, men däremot inte deras förhållande. Just då, i den stunden, var det bland det dummaste jag någonsin hade hört i hela mitt liv. Jag blev arg och ledsen (såklart! jag blev ju dumpad!) och tyckte att allt han sa bara var rappakalja. Ändå av någon anledning så fastnade mycket av det han sa i mitt huvud...

Nu vet jag precis vad han menade. Jag saknar situationer. Reaktioner. Ord. Känslor. Blickar. Samtal. Förståelse. Men framför allt vissa situationer - allt från att vakna på natten och känna honom brevid mig, att se hans uttryck/reaktioner när jag pratade om mitt förflutna eller när vi åkte bil tillsammans. Till och med våra "bråk" över de mest triviala sakerna i världen, som att han skar korven fel när vi skulle laga mat. Jag vet som inte riktigt om det är han jag saknar nå mer, eller om det bara är själva förhållandet vi hade, eller rättare sagt - känslan han gav mig i förhållandet. Tryggheten av att ha någon som älskade mig. Känslan av att vara hälften av ett "vi" i stället för alltid bara ett "jag".

Distans är min bästa vän. Den kommer alltid i sinom tid, den lägger avstånd och kyla mellan mig och händelser, den suddar ut vissa bitar dessto längre den går och den (hur klyschigt det än låter) läker mitt slitna hjärta. Jaa, distansen får till och med före detta pojkvänner att verka kloka, vilket känns som en jäääävla bedrift!

Som Bob Marley håller fast vid i hans låt Three Little Birds:
Don't worry about a thing
'Cause every little thing is gonna be alright
Singing don't worry about a thing
'Cause every little thing is gonna be alright.

Jag tror att han också gillade att få distans, det är ju då allt börjar att kännas okej igen.

oftast är det orden som förblir osagda som säger mest
det vi inte riktigt kan formulera brukar tala högst
skrika nästan
kraxa fram sitt tysta budskap
för att lämna det hängandes i tomrummet av orden som inte sägs
som en kristallkrona i ett övergivet hus
anspråkslös, men ändå så uppenbar
precis som oss
som du och jag menar jag
för något "oss" finns inte längre....

"Sure you can look at my arse... walking away from you forever. Dickhead."

"Oh for pity's sake, man. It's banana, banana, mushroom, banana, no apples! No apples! What the fuck are you playing at? Oh, Jesus!"

"The spoons. You stole the teaspoons. It's the egg-cup incident all over again! Curse you and your cuisine nastiness."


www.sleeptalkinman.blogspot.com

Hahahaha! Han säger ju så sjukt roliga saker denna mannen!

Nu har jag skrivt två stycken inlägg som jag lyckats radera, så nu skiter jag i vilket! Nu ska jag ut och rida med min vapendragare Anna.

Mephisto är aningen lurvigare just nu än vad han är här. Ska fota lite idag kanske.