Veronicas Tankar.

Det var dom små sakerna.... som i själva verket var dom riktigt stora. Det är många sådana små saker jag skulle vilja skriva här, men jag tänker låta bli. Dom är mina små saker. Mina och dina. Vi har säkert många olika små saker vi minns och saknar, men säkert vissa gemensamma också. Eftersom tiden går kommer dessa saker att blekna, för att till sist glömmas bort och insjunkna i dammet som alltid belägrar sig över de saker man låter falla ner i minnets mörker. Det bottenlösa schakt som utgör våra minnen kommer alltid att fyllas på av nya minnen, nya små saker från nya människor, men från tid till tid kommer ett gammalt minnes sken göra sig så starkt påmint att det helt plötsligt känns som att det aldrig bleknade. Som att det hände igår. Det kan bringa skratt och tårar till liv igen och få dig att känna känslor som du trodde var begravda långt där nere tillsammans med minnena. Minnen försvinner nämligen inte. De må glömmas bort, men de försvinner aldrig. Det gäller bara att veta vilka man ska kämpa för att hålla klara och ljusa och vilka man bara ska låta sjunka undan, dala ner till botten av det där bottenlösa schaktet....  Även de minnen som gör ont, som sårar och får dig att gråta förtjänar att bli ihågkomna vid ett senare tillfälle då tillräckligt mycket tid har förflutit för att de inte ska göra ont mera.
Att ta fram smärtsamma minnen och damma av dem för att skåda i nytt ljus med nya perspektiv kan vara helande. Man kan få en djupare förståelse av vem man själv är genom att förstå sina minnen, och genom att låta sig minnas.

Jag älskar mina minnen. Dom är mina, mina och ingen annans. Det finns ingen som kan ta dom ifrån mig eller måla dom i en annan färg. Det finns ingen som kan få mig att sluta minnas, att sluta sakna, att sluta älska, att sluta längta, att sluta drömma. För vad är drömmar om inte saker man önskar ska förvandlas till minnen?

Det är många som finns bland mina minnen, både levande och bortgångna. Det är ett helt hav av människor, händelser och känslor som utgör det nät som är mina minnen. Vissa minns jag med glädje och andra med sorg, men de är en del av mig och det som utgör kärnan av vem jag är och det kommer jag alltid vara tacksam över.


"Some people come into our lives and leave footprints in our hearts, while others come into our lives and make us want to leave footprints in their face."