Boulevard of broken dreams.
Faaaaan vad det är jobbigt att drömma! Jag hatar det.... har en så ledsen och konstig känsla i hela kroppen till följd av min dröm i natt. Trots att det är strålande sol, noll gradigt och jag ska ut och rida så kan jag inte riktigt vara glad. Kan inte riktigt le...
Min hjärna har inte fått slappna av på sista tiden. Antingen har det varit prov i skolan eller människor som trasslat till mina tankar. Eller båda. Jag har hemskt svårt för folk som skriver en sak, säger en annan och gör en tredje. Folk som vill, inte vill och sen inte vet om dom vill eller inte. Det är förvirrande... och om det då är förvirrande för mig, hur ska det då se ut i huvudet på dom själv!?
Jag har skrivit mycket i en gammal blogg som jag delade med en vän (http://kurtmajskurt.blogg.se) om beslut som fattar sig själva. Om när den punkten nås då jag bara vet att ett beslut är fattat, utan att jag riktigt fattat det. När jag har vridit och vänt på något i huvudet tills det inte går att vrida mer, när jag drömt om olika scenarion och försökt på tusen olika sätt att göra det bästa av en nog så svår situation. Men till slut så.... Här kommer ett urklipp av vad jag skrev för några år sedan som stämmer än i denna dag.
"(Alla) människor har ju förmågan att fatta beslut. Att med någon form av tankeverksamhet dra en slutsats av något slag. Att bestämma sig. Att fatta ett beslut. För somliga är detta svårare än för andra, & för vissa kanske det inte funkar alls!
För ett X antal år sedan lade jag ner några principer som jag svor att jag skulle göra så gott jag kunde att leva efter; för migsjälv och dom val jag har kommit/kommer att fatta. Hittills har det funkat kalas. Speciellt de gånger jag verkligen applicerat dem med hela min övertygelse. Men nu kom jag till ett sådant trångmål att jag var tvungen att ta ett bad och verkligen begrunda mina valmöjligheter och deras framtida påverkan på mig och mitt mående.
Jag visste verkligen varken ut eller in och tänkte upprepade gånger att det skulle få en chans till, och en till.... (även fast någonstans i mitt undermedvetna visste jag nog redan att det är dålig tajming och inte riktigt rätt just nu.) Men så helt plötsligt fattades beslutet av sig själv och jag hakade mest på. Det blev nämligen så att en av de sakerna jag lovat migsjälv att aldrig göra igen, att aldrig godta, verkade vara på väg att inträffa. Igen. Som jävla tur är så lyckades jag bromsa hela det mentala händelseförloppet tillräckligt fort (och utan för mycket investerat) för att det verkligen skulle svida. Pust! Räddad av en fras från en polare som fick mig tänka. En fras som jag själv använt åtskilliga gånger till mina vänner -
'Han/hon är inte klar'.
Men det är jag."
Never leave something good to find something better, because once you realize you had the best, the best has found better.
