Veronicas Tankar.

Jag blir så jävla imponerad av snygga donnor som är sprängfyllda av talang och INTE känner något behov att klä av sig nakna för att sälja plattor.

Vilken röst, vilken brud, vilken text!
Love it, love it, LOVE IT!

Nu är det fan färdig deppat på Gällivarevägen! Det är dags att resa sig upp och borsta av gruset från knäna och sluta tänka på allt som skulle kunnat vara, för nu är det ju inte så. Gilla läget Veronica, saker blir ALDRIG som man tänkt. Och det behöver ju inte alls vara dåligt. :) All ledsamhet och besvikelse, känslor av att blivit bedragen och sorg ska bytas ut mot lite ilska (ungefär en fjärdedel), lite befrielse och massa jävlar anamma! Beslutsamhet och styrka ska dominera denna hjärna i framtiden.

Om saker aldrig tar slut så skulle ju något nytt aldrig kunna börja, och vad vore livet utan nya chanser, nya starter på nytt och bättre? Det som gäller är ju att se och göra det bästa av de möjligheter som öppnas när något annat tar slut. "När gud stänger en dörr så öppnar han ett fönster", lyder väl det gamla ordspråket? Så är det, vilken gud man nu än tror eller inte tror på.

Jag har mycket bra på gång just nu, och det sista jag då behöver i mitt liv är "folk" som bara ska krångla till det, LJUGA, vara konflikträdd, skicka massa IDIOTISKA jävla sms och låta sin egen osäkerhet och rädsla gå ut över mig och förpesta mitt liv...
Näedu, tack och hej, fuck jävla dig,
Du ska fan inte få regna på min parad nå mer.

I den tavlan som är mitt liv så valde jag fel färg när jag färglade dig. Jag valde rosa, rött och guld i en varm och vacker virvel när du i själva verket kanske är grå och svart och inte alls någon vacker virvel. Jag målade in dig i mitt hjärta med vattenfast färg så att inte ens tårar eller tsunamis skulle kunna göra dig blek och suddig. Jag drog så noggrant med penseln för att alla dina drag skulle bli precis så fina som jag såg dom, och allt eftersom tiden gick lade jag till fler detaljer av kärlek och till och med en piedestal att placera dig på.

I min nya tavla har dina lögner satt eld på piedestalen du satt på.
I min nya tavla har dina rena drag blivit sotiga och smutsiga av all rök från elden som du tänt.
I min nya tavla har den vattenfasta färgen som var du i mitt hjärta lösts upp av lågor av tappad respekt.
I min nya tavla har himlen färgats röd av branden och ett brustet hjärta och har förlorat sin glans.
I min nya tavla har du förlorat din glans.

Usch, dig har jag då inte saknat medans du var borta.

Även fast jag läser matte E så har jag visst hemskt svårt för enkel matematik, typ 1+1=2. Det verkar inte riktigt fastna i min skalle att en viss person + jag = frustration. Jag vet inte varför jag inte lär mig! Jag kan alltså räkna ut följande:



Men jag kan för allt i världen inte fatta att jag inte kan ha med en viss person att göra.
Jag önskar att jag bara använde hjärnan och inte alls hjärtat - att jag såg mänskliga relationer som andragrads ekvationer och kärlek som en tillfällig kemisk obalans i hjärnan och inte alls något mysigt och varmt.
Japp, så får det bli. Hädanefter ska allt ses ur ett rent vetenskapligt perspektiv, hjärtat och dess ologiska sätt att vara kan bara hålla käften. Punkt.

Första matte E provet imorgon. Det kommer att innefatta bland annat:

Komplexa/imaginära tal, De Moivres formel, Eulers formler, i:n upphöjt till allt möjligt, absolutbelopp, massa zätan, grader, radianer, konjugat och massa ekvationer av allt från andra till tionde grad.

Helt galet vad man ska kuna egentligen! :)

Idag fick vi resultat från vårat kursprov i matte D samt ett litet betygssnack. Godkänt, gödkänt, GODKÄNT! Matte D är nu klart och om jag inte vill så behöver jag aldrig räkna trigonometri igen i hel mitt miv! Woohooo! Trist bara att vi inte har Håkan som lärare i något alls resten av terminen, men vi får väl gå på mattestugorna när han har dom i stället. :)

Nu är det bara att sadla om till matte E för vårat första prov är på fredag. Japp japp, komplexa talplanet, imaginära tal, de Moivres formel, Eulers formler och potensekvationer, here I come!

så är du helt felfri. Det är aldrig ditt fel att du är i luven på någon i din närhet, vilket är ganska ofta. Det är aldrig du som har startat en diskussion som du sen inte ens kan avsluta, aldrig du som bär någon skuld för att du själv gråter, och det är ju definitivt aldrig du som betett dig som ett jävla praktarsle. Konstigt det där tycker jag... Men i din egotrippade och fruktansvärt barnsliga hjärna så är det så världen funkar.

För just dig finns det någon sjuk slags logik i att solen, månen och alla galaxer i universum snurrar kring dig, dig, dig och ingen annan än dig! Du är drottning av världar, prinsessan av universum och FAN TA alla som inte håller med dig eller stryker dig medhårs.
(Hahaha, nu börjar jag tänka på den röda drottningen i Alice i Underlandet... Lewis Carroll hade nog dig i åtanke när han skrev boken redan år 1865.)
Hade du fått bestämma så hade inga andra tjejer funnits, och alla killar hade dyrkat marken du går på. Skulle dom inte göra det så hade dom förmodligen straffats med döden... För jag menar, en kille som hellre pratar med vilken annan tjej som helst än dig måste ju bara vara helt dum i huvudet.... du är ju trots allt perfekt.

Jag ruskar på mitt huvud och känner en stor tacksamhet att vi är så olika, du och jag. Jag känner även medlidande för din egotrippade själ, för den måste vara hemskt ledsen. Det måste vara ensamt att vara så perfekt som dig, för ingen annan är ju det. Jag förstår att dåligt självförtroende och känslor av otillräcklighet kan manifestera sig som grönögda och fula personlighetsmonster, men dom gör ju bara saken värre... Skrämmer bort folk som skulle kunnat bry sig och stänger ute människor som faktiskt har brytt sig.

Hon sa: "Nu har jag rensat ur, nu spelar ingenting nån roll
Nu kan det blåsa vart det vill, för nu är allt tillbaks på noll
Och här kan allting börja om, nu kan jag se vad jag förträngt
Nu ska jag passa mig för dom, som aldrig gjort som dom har tänkt
För jag vill aldrig bli en sån, så har jag lärt mig det igen
Det kanske passar nån, men inte mig och inte än"

Solen skulle just gå opp, när vi kom hem till hennes hus
Hon hade städat och gjort fint och bjöd på te och tände ljus
Hon log och sa: "Det är väl rätt okej, vi är nog alla ganska lika
Det finns dom som tror på Gud, och dom som ägnar sig åt spel
Alla drömmer vi om lyckan som om livet blivit fel"
Det var schyst att dricka te och höra fröken Svår predika

Hon sa: "Jag säger vad jag vill, skit samma om nån skräms
om det blir pinsamt för en del, så är det ändå dom som skäms
Jag har gjort fel ibland, jag vet, men ingen mening att ge opp
Jag tror det bor en liten hjälte i varenda liten flopp
Och jag vill hellre bli en sån, så har jag lärt mig det igen
för det finns nåt bra och stort i alla om och alla men"

Varje stund, var minut
Var sekund, samma konstiga beslut
Det blir fel, slår bakut, allt går snett 
Men det tar aldrig riktigt slut

-Lars Winnerbäck, Aldrig Riktigt Slut

Ja, så är det. Idag är jag oerhört Sandviken-sjuk och vill så himla gärna vara där. Så här kommer lite bilder från mina sista två vistelser och på några av mina närmaste människor. :)

Dessa är från i höstas när jag var där på höstlovet. (klicka på bilderna så blir dom större. :))








Händelsernas centrum. Världens roligaste plats - Dalagatan! :)

Dessa är knäppta nu när jag var nere på mitt sportlov..

"If you don't live for something, you'll die for nothing".
Dessa ord läste jag på Custom Illusion när jag tatuerade mig sist och dom fastnade i min skalle. Jag saknar Magnus och vill åka till Sandviken, men det går ju som inte. Anledningen (den främsta) till varför jag saknar Magnus så mycket är våra samtal/diskussioner om allt mellan himmel och jord, viktigt som oviktigt. Den näst största anledningen är närheten & värmen och den tredje största anledningen är hans mamma Marianne. :)



Hade jag varit med Magnus nu så hade vi nog pratat om kärlek. Och det här med att hitta saker att leva för. Konstigt att jag alltid blir så jävla filosofisk på söndagar, men så är det. :) Om det är fint väder i Sandviken så hade vi säkert suttit ute på Mariannes balkong och druckit kaffe eller rötjut, eller kanske båda? Hur som helst så hade det varit galet mysigt och jag önskar vissa stunder att detta fördömda avstånd mellan Sandviken och Gällivare inte var så himla stort! Det hade ju varit schysst att bara kunna åka ner över en helg nån gång... jag känner mig i lite av en formsvacka just nu... nog därför jag saknar Magnus så mycket, han får mig alltid att känna mig okej igen....

Men mitt i formsvackan och saknaden av Sandviken och alla mina galna och alldeles underbara vänner där så finns det ett stort ljus här med. Fredag kvällen tillbringade jag till största del med min älskade guddotter Cassandra! :) Men hjälp vad stor hon blivit, hade svårt till en början att inte prata med henne som hon vore fem år, men det släppte och vilken underbar liten-men-ändå-så-stor människa det där är. Smart som fan är hon, och jag trodde jag skulle dränka henne i kärlek där ett tag.

Här kommer några bilder på vad jag pysslar med i matten just nu.
Matte D OCH Matte E.


Matte E


Matte E


Matte E


Matte E


Matte D


Matte D


Matte D

Tur att man gillar att räkna säger då jag! :)

.....

graving dreams
a million miles ago you seem
the star that i just don't see
anymore